Jag är rolig, men jag är inte rolig

Det är fredag. Chattgruppen går varm över kvällens planer. Folk ska visst ha roligt sägs det. De frågar om jag ska hänga med. Jag svarar att jag hellre stannar hemma. "Äh, sluta vara så tråkig! Kom med ut, det blir kul."

 

Jag är inte tråkig. Tvärtom, jag är faktiskt ganska rolig. Men jag är också tråkig, inte alls särskilt rolig. Det svenska språket gör det möjligt att vara både och. Det finns en viktig skillnad på att vara rolig, och att vara rolig att vara med. Men den skillnaden är osynlig. Vilket gör det möjligt att säga till folk att det inte är roliga, trots att de är roliga, och ändå ha rätt.

 

På engelska finns det två varianter av samma ord. Fun och funny. Och de flest förstår skillnaden mellan de två, även här i Sverige skulle jag tro.

Man kan vara rolig/fun. En härlig person som är rolig att vara med. Men man kan också vara rolig/funny. En humoristisk person som som får folk att skratta åt sina skämt.

 

Jag är rolig. Jag skriver roliga skämt. Jag tänker ut snabba instick i konversationer. Jag kan formulera mig roligt både skriftligt och muntligt.

 

Jag är inte rolig. Jag är inte spexig. Jag festar inte. Jag är inte avslappnad bland folk. Jag är inte varken särskilt skön eller härlig.

 

Men jag är rolig.