Blogg

Jag är rolig, men jag är inte rolig

Det är fredag. Chattgruppen går varm över kvällens planer. Folk ska visst ha roligt sägs det. De frågar om jag ska hänga med. Jag svarar att jag hellre stannar hemma. "Äh, sluta vara så tråkig! Kom med ut, det blir kul."
 
Jag är inte tråkig. Tvärtom, jag är faktiskt ganska rolig. Men jag är också tråkig, inte alls särskilt rolig. Det svenska språket gör det möjligt att vara både och. Det finns en viktig skillnad på att vara rolig, och att vara rolig att vara med. Men den skillnaden är osynlig. Vilket gör det möjligt att säga till folk att det inte är roliga, trots att de är roliga, och ändå ha rätt.
 
På engelska finns det två varianter av samma ord. Fun och funny. Och de flest förstår skillnaden mellan de två, även här i Sverige skulle jag tro.
Man kan vara rolig/fun. En härlig person som är rolig att vara med. Men man kan också vara rolig/funny. En humoristisk person som som får folk att skratta åt sina skämt.
 
Jag är rolig. Jag skriver roliga skämt. Jag tänker ut snabba instick i konversationer. Jag kan formulera mig roligt både skriftligt och muntligt.
 
Jag är inte rolig. Jag är inte spexig. Jag festar inte. Jag är inte avslappnad bland folk. Jag är inte varken särskilt skön eller härlig.
 
Men jag är rolig.
 

Mest lästa inläggen

Jonathan Tengwall

Jag är rolig, men jag är inte rolig

Det är fredag. Chattgruppen går varm över kvällens planer. Folk ska visst h...

Jonathan Tengwall

Nej Jonas Gardell, humor är INTE politik

Ibland är det svårt att undvika idioti i vardagen. Man kanske råkar scrolla...

Jonathan Tengwall

Sluta appropriera min kultur!

Hej vänner! Det var en vecka sedan sist. Vad har hänt sedan dess? Jag har k...

Jonathan Tengwall

Det mest autistiska jag någonsin har gjort

Hej vänner. Det var ett tag sedan sist. Men nu till det viktiga. Igår natt ...

Blogg

Nej Jonas Gardell, humor är INTE politik

Ibland är det svårt att undvika idioti i vardagen. Man kanske råkar scrolla förbi en gammal klasskompis från högstadiet som skriver något härligt svennebananrasistiskt inlägg i facebookgruppen "Värmdöbors alla åsikter". Man kanske går in på Aftonbladet.se och tror att det ska finnas en riktig artikel. Och ibland så tittar man på tv och råkar se en trailer för Min Sanning med Jonas Gardell på SVT.
 
Först kör han bara sitt vanliga ointressanta pladder, men plötsligt mitt i alla floskler om Gud och att vara en bra medmänniska så dyker det upp en sägning. Ett kort, kort utklipp som får mitt blod att koka. De tre små orden som förminskar allt jag och mina kollegor gör. "Humor är politik". Humor är givetvis INTE politik. Humor kan såklart vara politisk, men det betyder absolut INTE att humor = politik. Det är inte så ordet "är" fungerar.
Skärp dig Jonas.
 
 
 
 
Men det är inte bara Jonas fel såklart. Det är lätt att glömma bort efter som att han är så upphöjd i Sverige, att han egentligen är en galen man. Man tänker inte alltid på hur fullkomligt sinnessjukt det är att vara kristen och att faktiskt tro på Gud på riktigt, och det verkar inte ens påverka synen på herr Gardell eftersom han höjs till skyarna av allt och alla som något typ av övermänskligt sanningsorakel. Missförstå mig inte, jag hatar ateister precis så mycket som alla andra, eftersom att de är douchebags och översittare, men att vara troende är ändå något som inte riktigt skriker intelligens. Han är säkert duktig på att skriva böcker och sånt, men han är sannerligen inte den omnipotenta varelsen han ibland målas upp som.
 
Nog med personangreppen nu, och så går vi istället till själva kärnproblematiken med detta uttalande. 
För oavsett om man tycker att Jonas Gardell är rolig eller inte, så är det direkt skadligt för hela Sveriges humorindustri att påstå att humor är politik. Det är förmodligen inte hans avsikt att försöka göra ner svensk humor med sina uttalanden, men de hjälper garanterat inte. För att om vi som humorister i Sverige vill att humor ska få ta större plats i samhället och få någon typ av vag legitimitet, så är det absolut viktigaste att humor får vara just humor. Inte politik, inte samhällskritik, inte satir, utan bara humor. Trams och flams.
 
Jag är inte emot politisk humor, jag tycker ofta att det är väldigt roligt, och det bidrar med mycket till humorscenen. Att det sedan även ger något till samhället i övrigt är en ren bonus.
Om humorn inte får stå på sina egna ben så kommer humorn aldrig att ta sig framåt. Att göra humorn fin genom att kalla den för andra saker än humor är inte rätt väg att gå om man vill lyfta upp humor i sig, tvärtom så är det att göra humor en stor björntjänst. Det leder bara till en typ av segregering mellan fint och fult, där en föreställning med mörker, djup, allvar eller samhällskritik ses som bättre och mer värd än "The Äta Bajs Tour", och så är det givetvis inte. Ett gammalt hederligt runkskämt är precis lika mycket värt som den mest "on point" satiriska spaning du kan komma på. Mr. Bean har samma existensvärde som både The Daily Show och Last Week Tonight och alla andra crediga talkshows där ute.
 
Humor är inte politik, humor är humor.
 
 
 

Mest omtyckta inläggen

Jonathan Tengwall

Brist på drivkraft är det yttersta beviset för drivkraft

Jag är arbetslös. Det innebär att jag har spenderat mycket tid med att gå i...

Jonathan Tengwall

Det var skit, men det var bra skit

Nej jag har inte skrivit något på typ två veckor. Det är det som händer när...

Jonathan Tengwall

Då säger jag upp mitt medborgarskap

Vår största profil slutar i landslaget efter EM, nämligen Erik Hamrén. Hehe...

Jonathan Tengwall

FLASH: Jag har börjat spela Pokémon

FLASH: Jag har börjat spela Pokémon. Belgien-Irland börjar om ca 20 sekunde...

Blogg

Sluta appropriera min kultur!


 
Hej vänner! Det var en vecka sedan sist. Vad har hänt sedan dess? Jag har klippt mig. Härmed tar jag en paus i mitt intesiva pluggande för att skriva lite. Ni kan ställa frågor om fornborgar, reliefspännen och odalhögar i kommentarerna nedan. Men nu till det väsentliga.
 

 
I våras så blev jag diagnosticerad med autismspektrumstörning, eller som det heter i folkmun, aspergers syndrom, eller som tuffa högstadiekillar säger, jävla bög. De säger alltid jävla bög.
Det är spännande att få en diagnos. Just i den stunden när man sitter i en fåtolj som är mer insjunken än Leif GW Persson, ens psykolog som känns betydligt snyggare än hon egentligen är tar av sig glasögonen och säger: "Ja det är som i misstänkte, att du har aspergers". Och jag satt där och funderade, och kände att jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera på det, eftersom att jag har aspergers. Vilket dilemma.
 
I en annan helt orelaterad händelse så öppnade en daglig verksamhet ett par undra meter från där jag bor för ett par månader sedan. För de som inte vet är daglig verksamhet ungefär som ett dagis för vuxenmongos och samhällsoutcasts som jag, som inte klarar av att ha ett riktigt jobb på grund av att de är för weird. Jag själv ligger någonstans på gränsen.
Ibland när jag är ute och går så möter jag de som "jobbar" där. Vi går förbi varandra på trottoaren, och jag våra blickar möts. De ser min färgglada mössa och min skidjacka som jag använder trots att jag inte åker skidor, och i deras ögon kan jag se vad de tänker. Att jag är en av dem. Likt de gröna små gubbarna i Toy Story så drar de in mig i sitt gäng, men jag är inte helt säker på att jag bör vara där. Även om jag ju trots allt är en av dem. Åtminstone lite grann.
 
 
Det märkliga är att samma sak händer när jag går i i de extremt trendkänsliga hipsterkvarteren på södermalm. Människan på gatan ger mig samma blick. Att jag är en av dem. Hur kan det komma sig? Vad är kopplingen?
 
Och då slog det mig. Kulturell appropriering. Hipsters har tagit den autistiska kulturen och gjort den till sin. Varför är det ingen som har sagt något? Försöker media mörka detta? De mest politiskt bajsnödiga människorna i Sverige, de som skriker högst när vita människor twerkar, käkar pizza och klär ut sig till indianer på maskerad, de är inte ett dugg bättre själva. Vi måste prata om den autistiska approprieringen.
 
 
Hörrni hipsters! Sluta ha intressen som är smalare än era jeans, det är vår grej! Vad vet ni om att bygga modelljärnvägar och färgsortera alla sina kläder?
Vi autister var först med stickade tröjor och tveksamma frisyrer. Vi var först med illasittande jeans och att ha en mössa som sitter snett på huvudet. Min Legolandtröja är inte ironisk!

Mest kommenterade inläggen

Jonathan Tengwall

Det här är ingen jinx, det är en kärleksförklaring

Jag är med i ett par tipsgrupper, och jag tycker ändå att det har gått gans...

Jonathan Tengwall

Skrällar, rövar och rumäner

Tadai ma! Jag är tillbaka. Igår var jag bort a på ett väldigt viktigt uppdr...

Jonathan Tengwall

The party don't start til' Lasse walks in

Sverige, Sverige, Sverige. Jag ändrade mitt 1-1 tips till 2-1 igår för att ...

Jonathan Tengwall

Vem hade inte luktat?

En av de saker som blivit synonymt med stora mästerskap de senaste tio åren...